I helgen som var pågick festivalen Putte i Parken i dagarna 3. Jag och min personal och elever fanns på plats alla tre dagar från morgon till sen kväll och det var fantastiskt roligt att få träffa så mycket folk och responsen var mestadels positiv. Men en sak fick mig verkligen att reagera. Jag kommer till det strax.

Själv är jag född och uppväxt i Stockholm fram till 2 år sedan då jag flyttade till Karlstad. Jag har hållit på med just Poledance i ca. 5,5 år nu och varit med och synts i en mängd sammanhang tillsammans med sporten, allt från mässor, festivaler, TV-program, uppvisningar, event, tidningar o.s.v. I och med detta har jag självklart även fått höra väldigt mycket och rent personligt är jag väldigt obrydd om de mest klyschiga kommentarerna och skämten, enda gången jag ens överväger att gå i försvar är om det kan påverka mina elever eller personal negativt.

Men på PiP var det inte kommentarer riktade direkt till mig eller min dansstudio som fick mig att reagera. Det var attityden andra tjejer, kvinnor, damer och tanter emellan. Herregud, Värmlands kvinnor, ni måste stötta varandra mera!

Så många gånger under dessa tre dagar såg jag tjejer med stora leenden som bröt ut när de fick syn på vårt tält, nyfikenheten glittrade i ögonen! Men… så i nästa ögonblick så ser jag hur glittret snabbt försvinner av att ”kompisen” bredvid brister ut i gapskratt ”Inte skulle väl vi, tänk hur vi skulle se ut på en sån där stolpe!”. Samma hånfullhet ser jag i kommentarer på sociala medier och det gör mig ledsen. Det är raka motsatsen till vad jag arbetar otroligt hårt för.

Våra studios, FLOW, handlar tvärtemot vad många tror om allt annat än ytlighet. Hos oss finns inga löften om viktnedgång eller ”se ut si och så på så många dagar”. Personligen har Pole dance stärkt min självkänsla något så oerhört, då jag helt plötsligt ser min kropp som ett verktyg i spegeln och inte ett objekt. Jag är nyfiken på vad jag kan använda kroppen till snarare än hur den ser ut. Mina elever och även utomstående tittar ibland på mig med avund i dag, men de har ingen aning om resan jag har gjort. För mig har det ”sensuella” varit en så otroligt stor utmaning. Att våga försöka vara ”sexig”. Att göra volter, kasta sig runt, hänga i en arm – INGA problem! Men att slänga med håret, rulla med höfterna eller bara…. dansa! Det gav, och ger än idag, mig en pulsökning utan dess like. Men jag är i en miljö där jag vågar prova! Jag vågar göra fel, jag är inte där för någon annans skull än min egen så ingen annan kan heller döma mig och detta är precis vad jag hoppas förmedla till mina elever.

Till hösten har vi en nyhet på schemat; Chair dance. Jag har avsiktligen valt att göra mina koreografier och klasser väldigt sensuella för att det fortfarande är något jag vill träna på, ju mer jag gör det, desto bekvämare blir jag i det. Men jag tillåter också mig själv att skratta ibland, allt blir inte så himla snyggt, men vad gör det? Men att skratta åt varandra utan att ens våga försöka, det tycker jag är otroligt tråkigt.

Tack och lov har vi haft prova-på klasser nu i veckan som följde PiP och klasserna har varit fulla till bredden av fantastiska kvinnor som vågat komma och släppa loss! Och här pratar vi alla åldrar, storlekar och former, som stöttar varandra, kämpar tillsammans och skrattar med varandra, aldrig åt (jo, okej, kanske lite när en stol faller omkull).

Jag är så tacksam för mitt arbete och jag HOPPAS verkligen att fler Värmlänningar där ute, även er med trångsynta vänner, vågar komma och prova något nytt. Vem vet, du kanske gillar det? Hur som helst är ni varmt välkomna, det finns ett brett utbud hos oss och självklart handlar inte alla klasser om sensualitet eller att försöka vara sexig, men ibland är det väldigt roligt att få försöka!

Varma hälsningar Ida Rosén

Ägare / Grundare / Huvudinstruktör

Prova-på Chairdance